Plugga & jobba i Sydney - några tips & tankar (dock väldigt personliga så ta det... ni vet, saltat)

Om någon trillar in här som ska eller funderar på att plugga i Sydney (eller Australien för den delen), här är några grejer till er! (Kom dock ihåg att detta är skrivet från en väldigt personlig synpunkt samt att jag är rätt omogen och ibland lite dum i huvudet, så ta det lite för vad det är.)

(Det här är baserat på en kommentar från A men jag har blandat in en hel massa annan skit så känn dig inte utpekad eller missförstådd.)

Så...

Universitet:

Jag pluggade på University of Sydney och tyckte det var bra överlag.

Men det är dyrt. Då menar jag svindyrt. Efter kursavgiften räckte mina CSN-pengar knappt till böckerna.

Jag tror att alla universitet här är bra - vare sig du väljer Usyd, UTS, UNSW eller Macquarie så tror jag att det du lär dig mest på är att plugga på engelska, bland engelsktalande och lite olika kulturer, att vidga dina vyer etc etc - jag tror inte det är svinstor skillnad mellan universiteten, men jag har ju bara provat ett så det kan jag ju inte veta säkert.

De olika universiteten sägs ju också vara bra på olika saker. Vill du till exempel plugga communication ska UTS vara bäst, för ekonomi ska tydligen UNSW vara bäst (paus för eftertanke här för mig eftersom jag valde Usyd för detta...) och så vidare.

I slutänden tror jag dock som sagt att de alla är ganska bra - man kan ju kika på rankningslistor och så och de ligger alla rätt bra till.

Jag kommer låta superrasistisk nu, men det är otroligt mycket asiater i Sydney som tyvärr inte kan engelska särskilt bra. Och de kommer frustrera dig när du pluggar.

Det beror såklart på vad du väljer för program (text/språkbaserade - folk är bättre på språket i fråga; sifferbaserade - folk är inte lika bra på språket). På commerce på Usyd var det väldigt många gånger jag hamnade i grupper med folk som kunde så extremt lite engelska att jag fick göra allt deras jobb åt dem, och det är verkligen väldigt jobbigt.

Jag har verkligen inget emot asiater, jag har träffat många som har varit helt underbara (och några som inte varit underbara alls), men överlag så ÄR det väldigt jobbigt när någon inte kan språket tillräckligt bra för att kunna tillföra något till en grupp.

Jag har spenderat otaliga nätter med att sitta och skriva om och rätta grupparbeten och då har jag ju heller inte engelska som förstaspråk, så rent teoretiskt borde vi ju ligga på samma nivå, men så är inte fallet.

Jag tycker att de borde göra inträdeskraven högre just när det gäller engelskakunskaper, men jag får väl knappast bestämma.

Ursäkta att det blev så långt, min frustration eskalerade lite.

Slutsats: du kommer någon gång under tiden du pluggar förmodligen svära över någon från Asien som gjort ditt liv jobbigt. Jag tror inte det är någon större skillnad mellan skolorna dock, mer mellan program/studieområde.

Det är många både australienare och internationella studenter (som kan engelska! Bland annat har jag träffat folk från England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Italien, Norge, Danmark, Sydamerika osv osv som varit BRA på engelska) som pluggar, det är nog ungefär lika på de olika skolorna.

En annan sak som kan vara värd att tänka på är var skolorna ligger; jag tycker att att UTS och Usyd ligger otroligt mycket bättre till och är väldigt lätta att ta sig till. Viktigt om man som jag är utlämnad till kollektivtrafiken.

Jag hatar att pendla så att kunna ta sig till skolan lätt kändes viktigt.

Dock så ligger UNSW i Randwick som i ärlighetens namn inte är jättelångt från stan heller (bara inte lika nära), och bor man i till exempel Kensington, Coogee etc (jättemysiga områden och Coogee har en Sydneys bästa stränder!) etc så blir det supernära. Vill man däremot bo på nordsidan eller västerut så blir det lite knöligare och tar nog i alla fall en timme att ta sig dit med byten och så. 

(Om man är lite mer normal än jag och tycker det känns genomförbart att pendla så går det bra med vilket som.)

Macquarie ligger dock rätt lite avigt till, lite nordväst och inte riktigt nära någonting faktiskt. Det finns tunnelbana, men... Nej. Det är lite långt och jobbigt att ta sig till från alla normala suburbs man kan bo i.

Jobb:

Rent generellt: Du kan sluta oroa dig.

Det är inte svårt att få ett extrajobb. Självklart får du ju försöka vara lite normal och hardworking, men att till exempel få jobb i en restaurang/bar är inte svårt alls.

Du får jobba 20 timmar på ett studentvisum och de flesta arbetsgivare inom hotell/restaurangbranschen är medvetna om det och löser det tillsammans med dig.

Kolla gumtree.com.au och eventuellt också seek.com.au. Annars: gå in med ditt cv, presentera dig och fråga om det har några shifts available på/i barer/restauranger/klubbar/affärer där du kan tänka dig att jobba. Känns detta jobbigt? Jag tyckte det med. Funkar det? Ja.

Om det känns för jobbigt så börja med att skicka mail.

När det gäller skolans förmåga att hjälpa dig att skaffa jobb: jag har inte direkt använt mig av den här servicen, men min åsikt om det är att de har inte jättemånga jobb som postas på hemsidorna, och det verkar vara få jobb för många sökande, så det känns som de inte kan hjälpa alla så bra.

Jag tror att det går bättre att fixa på egen hand.

Det kan ju kännas lite jobbigt eller nervöst men allvarligt: oroa dig inte för det.

Kan jag så kan du. Jag är rätt feg faktiskt men jag har lyckats söka och behålla ett tiotal jobb (ja, jag slutade faktiskt, jag fick inte sparken!) sedan första gången jag landade i Sydney, så det är verkligen inga problem alls.

Det är lite jobbigt, men det är allt. Det löser sig.

Om jag var förberedd för arbetslivet när jag slutade plugga?

Jag trodde inte det, men jag tycker faktiskt att jag märker att det funkar rätt bra ändå. 

Jag har liksom märkt att arbetslivet är inte sådär otroligt professionellt, skrämmande och seriöst utan ändå rätt likt en del projekt vi gjorde i skolan, fast på riktigt. Och det finns tröga människor och oseriösa saker även här.

Och även här går det bättre än vad man tror när man börjar och är nervös.

Pengar:

Ja. Alltså. Du är inte rik medan du pluggar i Sydney, om du nu inte är rik innan förstås.

Mina CSN-pengar räckte som sagt till terminsavgiften och böcker, sen var det slut.
Jag jobbade extra inom restaurang/bar (ca 15-20 timmar i veckan) och tjänade ca 400 dollar i veckan plus dricks.
Hyran låg på 200 och sedan ska ju mat, buss etc betalas, så nej, det var inte så fett direkt.

Har du sparpengar eller om dina föräldrar har gott om pengar och kan bidra lite så är det nog en rätt bra idé.
Men jag hade inget sådant förutom en tusenlapp någon gång då och då, och jag överlevde ju, så nog går det hyfsat bra ändå.

Det där bli ju lite vad man gör det till - är du inställd på att du är student och snålar in lite på typ mat och äter nudlar ibland så får du ju pengar över till annat.
Det där med att jobba i bar eller restaurang är förresten också rätt bra om du är pank, du får nämligen ofta gratisdrinkar efter jobbet och det är socialt utan att du slösar pengar.

Jag tycker dock att Sydney har blivit väldigt dyrt de senaste två åren - både mat (vare sig ute eller i affär), transport och hyra är ganska dyrt. Jag vet faktiskt inte om CSN-bidrag/lån har ökat för att reflektera detta?

Överlag så tycker jag att det funkar - men nej, CSN-pengarna räcker inte att leva på.
Du behöver pengar hemifrån eller så måste du jobba. 
Det gör dock inget utan är rätt kul. Några av mina absolut roligaste stunder/kvällar här har varit med diverse folk jag jobbat med efter en kväll på jobbet.
Det är slitigt ibland såklart men det går bra.

Överlag:

För er som sitter och velar och inte vet - GÖR DET!
Sydney (och hela Australien!) är verkligen helt underbart och jag har aldrig hört talat om någon som ångrat ens en sekund att de åkt hit/bott/jobbat/pluggat här.
Som med allt finns det bra och dåliga sidor (det är ju till exempel lite i längsta laget att hälsa på vänner och familj i Sverige ofta), men det positiva väger verkligen upp det negativa till 100 %.

"DO IT!!!" är mitt råd.

Det här blev extremt långt och lite rörigt men förhoppningsvis hjälper det någon!

Tjingeling.
Bloggen återgår strax till något lustigt jag sett eller gjort eller stört mig på.